Sjukvården står inför många utmaningar. Systemets resurser ska räcka till för en växande befolkning med allt fler kroniskt sjuka, multisjuka och äldre. Samtidigt förväntar sig dagens patienter att snabbt och enkelt få tillgång till sjukvård, av hög kvalitet dessutom. Ekvationen kan tyckas omöjlig, men genom digitalisering och smart teknik som artificiell intelligens och maskininlärning skapas nya möjligheter.
Nyttjas möjligheterna på rätt sätt finns stora vinster att uppnå som gagnar patienter, vårdpersonal och samhället i stort. Men för att lyckas och navigera rätt i en tid av transformation behöver vi fokusera på rätt saker – de som faktiskt ska använda tekniken och deras upplevelse av vad tekniken ger för värde.
Alltför ofta börjar vi i fel ände. Vi vill gärna skapa genvägar och ”knäcka koden”. Men det som på kort sikt tycks lösa problemet blir inte sällan en bromskloss framåt. Digital transformation handlar om att leverera mervärde till slutanvändaren och kraftigt sänka leveranskostnaden. För att göra detta måste vi först identifiera vilka problem vi ska lösa och för vem, så att vi i slutändan skapar verktyg som faktiskt används.
Idag hanteras flödet av inkommande patienter inom primärvården manuellt av vårdpersonal, inte sällan i flera steg. Det görs en preliminär medicinsk bedömning och patienterna ges råd om egenvård eller hänvisas till en viss typ av vårdtjänst (t.ex. allmänläkare, laboratorier för tester eller specialistläkare, beroende på hur vårdmottagningen arbetar). Det finns en hel del utmaningar i denna process. Varje vårdgivare i kedjan måste informera sig om sjukdomshistorik och symtom på nytt, och patienterna måste berätta om sin historia för varje vårdgivare de träffar. Det här flödet överbelastar både vårdens resurser och patienterna. Vad skulle det innebära om delar av processen automatiseras och vilka behov måste i så fall en automatiserad lösning uppfylla för att skapa mervärde för både patienter och vårdgivare?
Sett ur vårdgivarens perspektiv är målet med en automatiserad lösning inte i första hand att få levererat en slutgiltig diagnos, utan snarare att få stöd i bedömningen av hur pass allvarlig patientens situation är för att därefter effektivt guida hen till rätt typ av vård. Om lösningen till exempel indikerar en urinvägsinfektion, varför inte hoppa över det administrativa krånglet och skicka patienten direkt till en vårdgivare som kan skriva ut rätt recept?
Att ta del av allmän information från patienten är viktigt, men än viktigare är det att få detaljer om det specifika patientärendet. Kan vårdutövaren få en djupare insikt om patientens tillstånd innan mötet äger rum kan detta spara en hel del tid. Många vårdgivare skulle våga sig på att låta fler patienter själva boka besök om de hade möjlighet att undvika vaga beskrivningar som ”jag känner mig lite krasslig” och istället få relevant och konkret information om besvären.
Effektiv dokumentation är också något som prioriteras högt. Information måste enkelt kunna överföras från ett automatiskt verktyg till den person som ska hantera den. Digitala och fysiska flöden måste smidigt kunna införlivas med varandra om vi vill skapa mervärde för slutanvändarna och spara tid och arbete på lång sikt. Insamlingen av information, som nu behöver upprepas gång på gång, bör ske automatiskt vid ett enda tillfälle, och kunna kompletteras med ytterligare uppgifter under ärendets gång.
Om behoven som anges ovan beskriver vad verktyget måste lösa, så är frågan hur det ska lösas en viktig framgångsfaktor. Innan vi ens börjar utveckla ett automatiserat verktyg måste vi ta hänsyn till såväl patientsäkerheten som transparens kring beslutsprocessen, men även till det faktum att verktyget ska komplettera vårdflödet – inte ersätta det. Dessa tre viktiga faktorer påverkar i sin tur resonemanget kring vilken teknik som är optimal att bygga lösningen på.
När det gäller patienter som slutanvändare är en av de viktigaste aspekterna att fånga deras uppmärksamhet så att de vill fortsätta att använda verktyget eller kanalen. Men vad är viktigt för patienterna när de kontaktar primärvården?
Tvärtemot vad man kanske tror är det inte medicinsk komplexitet som gör att patienter får tillit till en lösning – det är enkelhet och användarvänlighet. Ju tydligare kommunikationen är mellan lösningen och patienten, desto mer litar patienten på processen och resultatet. Det viktiga här är hur enkla frågorna är och hur relevanta de är i varje enskilt fall, enligt patientens uppfattning. Patienterna känner sig mycket säkrare om de får 10 frågor som är relevanta för ett enskilt fall, än om de får 100 medicinskt uttömmande frågor som gör dem osäkra på om de har förstått ens hälften av dem korrekt.
Patienterna vill komma i kontakt med vårdgivare för att få rådgivning eller en undersökning när det passar dem. Men att vilja få tillgång till vård behöver inte alltid betyda att man behöver vård tillhandahållen av en fysisk person. Patienten är ofta nöjd bara de har kunnat initiera kontakt, till exempel genom att skicka ett meddelande och känna att de överlämnar ärendet till vården att följa upp på. Även om kommunikationen inte är synkron eller ansikte mot ansikte uppfattas det som om den äger rum.
Många av dagens patienter söker information om sina symptom och besvär innan de kontaktar vården. Dessa patienter uppfattar alla steg som inte tar hänsyn till deras förvärvade insikter som onödiga och tidskrävande. Därför bör en automatiserad lösning för primärvården i möjligaste mån använda patienternas kunskaper om sitt eget tillstånd.
Att arbeta med digital innovation innebär att ständigt ta hänsyn till prioriteringar, val och begränsningar. Men nyckeln till framgång är att fokusera på att lösa användarnas problem. För att innovera den första linjens vård måste både vårdgivarnas och patienternas behov tillgodoses.
Sammanfattningsvis måste en automatiserad lösning för primärvården uppfylla följande kriterier: patientvänlig kommunikation, medvetenhet om medicinskt sammanhang och integration i det digitala-fysiska flödet. Men hur överför man dessa kriterier till praktik? Hur utvecklar man en lösning som möter slutanvändarnas förväntningar och behov? Vilken teknik är lämplig för att uppfylla dessa specifika behov?
I del 2 av vår bloggserie om AI inom primärvården djupdyker vi i olika typer av data som kan användas i olika AI-tillämpningar.
*Innehållet i denna artikel är baserat på intervjuer med patienter och vårdutövare samt resultatet av flera användartester samt skarpa piloter där Visibas automatiserade lösning för triage och anamnes, Visiba Triage, testats i verkliga primärvårdsflöden.