I slutet av januari besökte vi Framtidens sjukvård, ett event arrangerat av Dagens Medicin där olika aktörer inom vård och omsorg kunde mötas, diskutera och lyssna på presentationer kring ämnet. Det var många intressanta föredrag och samtal att ta in, men samtidigt var det hög igenkänningsfaktor på många av de ämnen som diskuterades. Det som gjorde starkast intryck var ett tydligt fokus på patienten.
På Framtidens sjukvård pratades det bl.a. om framtida sjukhus utan sängplatser, om vård i hemmet med hjälp av hemtester och monitoreringsverktyg och om resan från en reaktiv vård, som utgår från sjukdom, till en proaktiv vård, som istället fokuserar på hälsa. Flera föreläsare berörde även AI som en viktig del av framtidens vård, men också utmaningarna och riskerna runt AI.
Patienten – en verklig aktör eller en julgran?
Det som dock gjorde starkast intryck var att mer eller mindre alla deltagare verkar ha insett vikten av en patientcentrerad vård. Patienten ska vara utgångspunkten i vårdkedjan, och vården måste anpassas utifrån dennes behov istället att patienten ska anpassa sig till vårdsystemet och dess stundtals bristande samordning och parallella silos.
Hanna Svensson, civilingenjör i teknisk fysik och diabetiker, pratade om att framtidens patienter ställer nya krav och att såväl vård som utvecklings- och designfrågor behöver anpassas utifrån dessa. Men det är först när sjukvården arbetar tillsammans med patienterna och verkligen förstår deras behov som förändringsarbetet kan bli framgångsrikt. Även SKL poängterade vikten av detta och nämnde en slagkraftig liknelse mellan patienten och granen på julfesten – alla dansar runt den, men är den verkligen en del av själva festen?
Dags att gå från ord till handling
Det är lätt att prata om förändring och nya perspektiv men inte alltid lika enkelt att implementera, och visst kan man i många fall se ett glapp mellan vision och verklighet, både när det gäller synen på patientcentrering och digitaliseringsförändring i stort. Detta blir framför allt tydligt i den debatt som just nu pågår gällande nätläkare, där vårdsökande inte sällan utmålas som oförmögna att kunna bedöma sitt vårdbehov eller ens ha rätt till att ha en åsikt om det. För att komma vidare tror jag att det är viktigt att vårdgivare istället stöttas i att våga pröva nya saker, så länge inte patientsäkerheten äventyras, och samtidigt se till att anpassa regleringen efter risknivån. Vi behöver ge möjligheter för vården att enkelt och i liten skala kunna testa nya vårdleveranser, verktyg och tekniker för att snabbt kunna urskilja vad som faktiskt skapar verkligt värde. Här har de digitala aktörerna en viktig roll att spela, men än viktigare är det att även den offentliga vården kommer igång på allvar och ger organisationen möjligheter att utvecklas och förändras.
Utvecklingen går snabbt framåt – frågan är om den går tillräckligt snabbt. Men kanske kommer utgångsläget på Framtidens sjukvård 2020 vara ett helt annat. Det ska bli spännande att se!
