Vi ringde Catarina Stenmark som är verksamhetschef på Capio Centrum för smärta och utmattning för att utvärdera hur det första 1,5 året med videomöten har varit. Vilka lärdomar har de gjort och hur har medarbetarna och patienterna tagit till sig tekniken?
Capio Centrum för smärta och utmattning började arbeta med videosamtal i Visiba Care under sommaren 2019, som ett komplement till fysiska möten. Men, som så många andra, behövde hela verksamheten ställa om till att möta patienterna på distans under våren 2020. Även de medarbetare som tidigare varit lite tveksamma, tvingades nu att kasta sig ut och testa – med övervägande positiva resultat.
Vi har stor erfarenhet av det här nu måste jag säga. Vi var en av dem som slog om till digitala besök väldigt tidigt i våras och det var en utmaning. Hos oss har vi ju inte bara individuell terapi eller enskilda besök som man kanske har på en vårdcentral, utan vi har multimodal rehabilitering, gruppterapi och patienter som behöver göra fysiska övningar. Och det lyckades vi få till med video.
Mottagningen har med hjälp av forskning och medarbetarnas kreativitet lyckats överbrygga några av glappen mellan fysiskt och digitalt, för att säkerställa att de inte tappar i vårdkvalitet.
Vi har funderat mycket hur man återskapar vissa saker som händer i ett fysiskt möte. Det går, man behöver bara använda sin fantasi.
Att patienterna inte behöver gå ut och ta sig till mottagningen kan vara positivt eller negativt, beroende på var i behandlingen de befinner sig. I de fall där de skulle må bra av en promenad till mottagningen har man försökt ersätta den med en annan promenad innan mötet. I möteskallelsen inkluderas helt enkelt uppmaningen att göra sig i ordning, ta på sig jackan och promenera 15–30 minuter ”till mötet”.
Ett annat exempel på hur man försökt ersätta det som kan gå förlorat när man inte möts i ett fysiskt rum för gruppterapi, är digitala kaffepauser. Då lämnar behandlaren tydligt mötet under pausen, för att skapa en mer inofficiell stämning där deltagarna får möjlighet att lära känna varandra.
Att behandlaren bara ser ansiktet eller halva kroppen på patienten och missar en del av kroppsspråket kan vara en utmaning. Ibland behöver kompletterande frågor ställas, och i vissa fall uppmanas patienten hitta ett stöd för telefonen och ställa sig upp och göra en övning. Det blir också svårare att lämna över ordet endast med hjälp av en blick i gruppterapin. Det ställer högre krav på behandlaren, som tydligt måste fördela ordet och uppfatta signaler på att en deltagare vill säga något.
Genom att möta patienten i sin hemmiljö har behandlarna kunnat ta större hänsyn till hur patientens vardag ser ut och vilka möjligheter som finns. Det har blivit enklare att föreslå en hållbar rehabiliteringsplan och se saker i hemmet som patienten kan ta hjälp av i övningar.
En stor fördel Catarina ser med att erbjuda videomöten är den minskade andelen uteblivna besök. Ett besök som tidigare hade avbokats på grund av en lättare förkylning eller vård av sjukt barn kan gå att genomföra via video. Det kan också handla om att patienten helt enkelt mår för dåligt för att orka ta sig till mötet.
Det är väldigt positivt att kunna erbjuda ett videomöte när personen är så pass dålig att det kan ta all energi bara att ta sig från hemmet till oss – då får vi ett bättre samtal via video.
Det är en ekonomisk vinst för verksamheten att kunna genomföra mötet som planerat, men även en vinst för patienten som undviker ett avbrott i sin behandling eller rehabilitering. Avbokningarna har sjunkit med cirka 10 % sedan mottagningen börjat erbjuda videomöten.
Vissa behandlingsserier på mottagningen innehåller många möten med flera olika professioner. De har också mycket kontakt med arbetsgivare och ibland anhöriga.
Kan vi halvera resandet genom att köra vissa möten på video är det enklare att få ihop det, för alla. Det säger även patienterna; skönt att jag slipper åka dit den dagen. Vården blir mer följsam.
Patienterna har varit väldigt positiva till att kunna mötas digitalt via video och Catarina tror att efterfrågan kommer att fortsätta vara stor även när risken för smittspridning minskar.
Våra patienter har blivit vana vid det här och idag väljer många videomöten istället för fysiska besök. Jag tror att det kommer att hålla i sig. Det här har varit en ögonöppnare både för patienter och behandlare, och patienterna kommer definitivt att förvänta sig den här möjligheten framöver.
Medarbetarna på mottagningen har verkligen kavlat upp ärmarna och tagit till sig den nya tekniken och under året har det gått från en akut lösning till ett naturligt arbetsverktyg. Catarina uttrycker stolthet över hur mycket alla utvecklats i att ha videomöten.
En av mina psykologer var väldigt restriktiv med videobesök när vi skulle börja och ville gärna fortsätta med fysiska besök i så stor mån det gick. Nu kommer han in till mig och säger: vi kör ett videobesök i stället, det är bättre! Han har blivit trygg i att han kan leverera ett bra jobb även via video.
Capio Centrum för smärta och utmattning samarbetar med Uppsala universitet genom en doktorand som jobbar hos dem. Där har de kunnat få stöd i att ställa rätt frågor och kompensera för det som händer i en fysisk miljö.
Det finns ganska mycket studier och god evidens kring digital vård inom KBT och digifysisk vård för behandling av utmattning, smärta och trauman.
Med hjälp av handledningen från Uppsala universitet, årets erfarenheter och patienternas upplevelser ser Catarina nu fram emot att få tid att reflektera kring hur mottagningen ska fortsätta att använda tekniken där den gör sig som allra bäst.